Shiban syns allt oftare i svenska hundrastgårdar, och den som fastnat för den lilla rävlika hunden undrar snart vad de andra japanska raserna är för slags hundar. Tre av dem föds upp och registreras i Sverige: shiba, akita och japansk spets.
Alla tre kommer från Japan och hör hemma i grupp 5, spetsar och raser av urhundstyp, samma grupp som jämthunden och samojedhunden i vår guide till nordiska spetsar. En akitahane mäter 67 centimeter över manken, en shibahane som mest 41,5 och en japansk spets mellan 30 och 38. Lynnet skiljer sig lika mycket. Shiban och akitan bär kvar arbetshundens självständighet, medan den japanska spetsen är framavlad som familjehund och har relativt låg jaktinstinkt.
Shiba: liten jakthund som tänker själv
Shiban avlades för jakt på småvilt och fågel, och i dag är den framför allt sällskapshund även i Japan. Rasbeskrivningen hos Svenska Kennelklubben kallar den stolt, självständig och vänlig, ibland reserverad mot främlingar, och lyfter att den har mycket kvar av sitt ursprungsbeteende och är känslig för kroppsspråk. Den är lättlärd och snabb i uppfattningen, men självständigheten gör att träning sällan handlar om att bara upprepa en övning tills den sitter. Tidig socialisering och miljöträning står högt på klubbens lista för valpen, liksom att tidigt vänja hunden vid hantering som kloklippning och bad.
Pälsen är enklare än den ser ut. Sträva täckhår och tjock, mjuk underull behöver normalt bara genomborstas en gång i veckan, och den stora fällningen kommer en till två gånger om året. Färgerna är röd, black and tan och sesam, alltid med urajiro, den vitaktiga pälsen på nospartiets sidor, kinderna, halsens undersida, bröst, mage och benens insidor. Många shibor blir dessutom upp till 16 år.
Några dokumenterade rasspecifika sjukdomar finns inte, men höftledsdysplasi kan förekomma. Rasklubben pekar själv ut huden som rasens största problem. I Shiba No-Kais avelsstrategi för rasen uppger omkring 15 procent av de 304 svarande i hälsoenkäten 2018 att deras shiba haft upprepade eller långvariga hudproblem och klåda, och en del av dem hade fått allergi konstaterad av veterinär.
Akita: stor, tyst och tydlig med vem den tillhör
Akitan är den stora av de tre. Hanar mäter 67 centimeter över manken och tikar 61, och byggnaden ska vara kraftig och välbalanserad med mycket kroppsmassa. SKK beskriver den som självsäker och ofta dominant, en hund som kräver en del hundkunskap och tålamod. Normalt är den tyst, lugn och värdig, men den växlar snabbt från vila till aktivitet och tillbaka igen. Rasen kan vara dominant mot andra hundar, särskilt av samma kön, och det krävs extra träning för att kunna ha den lös.
Den är samtidigt starkt bunden till sin familj. En akita vill vara i händelsernas centrum och flyttar sig hellre än att tappa ägaren ur sikte. Den gillar att använda luktsinnet och tar både markspår och luftburet spår, och spår, sök, promenader med klövjeväska, agility och lydnadsträning brukar uppskattas. Enformig träning tröttnar den däremot snabbt på.
Pälsen består av grova täckhår och tät underull, längre över manken, på baksidan av låren och på svansen. Två gånger om året fäller akitan det mesta av underullen och behöver då kammas ordentligt. Däremellan räcker bad vid behov.
Hälsomässigt betraktas rasen ofta som sund. En del individer är känsliga för reaktioner i immunförsvaret, som kan utlösa hud- eller ögonproblem, och enstaka fall av höftledsdysplasi och katarakt förekommer. Akita Inu Sällskapets avelsstrategi tar särskilt upp talgkörtelinflammationen sebaceous adenitis och ögon- och pigmentsjukdomen VKH. Båda konstaterades hos ett fåtal svenska akitor mellan 2000 och 2020, och en hund med någon av diagnoserna får inte användas i avel.
Japansk spets: den vita familjehunden
Den japanska spetsen är kritvit, harmoniskt byggd utan överdrifter och bär en riklig krage över bröstet och lång behåring på svansen. Hanar mäter 30 till 38 centimeter över manken, tikar något mindre. Trots pälsens volym är den lättskött: regelbunden borstning och kamning ända ner till hårbotten en gång i veckan brukar räcka för att hålla den vit och tovfri. Tikar fäller två gånger om året, hanar oftast en gång som vuxna.
Rasen sägs härstamma bland annat från vita tyska spetsar som kom till Japan via Sibirien och nordöstra Kina omkring 1920, och den erkändes av den japanska kennelklubben 1948. Den är avlad som sällskapshund: glad, vaken, livlig och arbetsvillig med stor familjekänsla, användbar i allt från eftersök till agility och rallylydnad. Jaktinstinkten är relativt låg. Den har däremot lätt för att skälla, vilket är värt att räkna in om du bor med tunna väggar mellan dig och grannen.
Rasen är frisk med få rasspecifika sjukdomar, men patellaluxation, alltså lösa knäskålar, förekommer. Japansk Spets Klubb har inte behövt införa någon tvingande avelsrekommendation för knäna, eftersom många uppfödare ändå testar sina hundar före parning, och klubben rekommenderar att undersökningen görs runt två års ålder när hunden är färdigväxt.
Så vanliga är raserna hos svenska uppfödare
Ingen av de japanska raserna är någon storsäljare i Sverige. Under 2025 registrerades 39 304 hundar i SKK, och jämthunden, som ligger i samma rasgrupp som de japanska, stod ensam för 1 117 av dem. De tre japanska raserna rör sig i en annan storleksordning, vilket syns i klubbarnas egna avelsstrategier.
| Ras | Mankhöjd, hane | Registrerade valpar per år i Sverige | Period som siffran avser |
|---|---|---|---|
| Shiba | 38,5 till 41,5 cm | 138 i genomsnitt | 2012 till 2021 |
| Akita | 67 cm | 20 till 35 | 2010-talet |
| Japansk spets | 30 till 38 cm | 130 till 200 | 2015 till 2020 |
Du får sannolikt vänta på en valp, och du kan inte välja bland tio kullar i närområdet. Shiban är den som vuxit mest. Rasen låg länge på knappt 30 registreringar om året och steg under 2000-talet till omkring 135, och bakom dagens kullar står ett trettiotal aktiva kennlar. Japansk spets har gått åt andra hållet, från mellan 180 och 280 registreringar om året fram till 2014 till mellan 130 och 200 åren därefter.
Fråga efter höftlederna innan du köper valp
I SKK:s registreringsregler, som gäller från den 1 januari 2026, står shiba och akita bland de raser i grupp 5 där valparna inte får registreras alls om föräldrarna saknar officiell höftledsstatus. Resultatet ska dessutom finnas före parningen, inte i efterhand. Samma krav gäller jämthund och samojedhund.
För japansk spets finns inget sådant krav i reglerna. Uppfödare får givetvis röntga ändå, och många gör det, men du kan inte utgå från att en registrerad kull betyder att någon kikat på lederna. Höftledsstatus säger i sin tur ingenting om hud, ögon eller lynne. Den är en av flera uppgifter som ska finnas dokumenterade, och den kan du be att få se svart på vitt.
Vad de tre raserna kräver av dig
Ingen av raserna är en genväg och ingen av dem är omöjlig. Shiba och akita är avlade för att arbeta självständigt, vilket i vardagen betyder att inkallningen tar längre tid att bygga, att hunden fattar egna beslut när den får chansen och att träningen bygger på konsekvens och tålamod snarare än på repetition. Akitans storlek och styrka lägger till ett fysiskt moment, särskilt vid möten med andra hundar. Den japanska spetsen är avlad för att följa familjen, vilket gör den lättare att ha med sig överallt, men skällbenägenheten följer med på köpet.
Vill du jämföra med andra rasgrupper innan du bestämmer dig, börja i vår guide till hundraser eller läs om små hundraser. Är du osäker på vilken typ av hund som passar din vardag finns ett mer systematiskt sätt att tänka i vilken hundras passar mig, och den praktiska checklistan inför köpet ligger i skaffa hund.
Vanliga frågor om japanska hundraser
Heter rasen shiba eller shiba inu?
Båda namnen syftar på samma hund. Hos SKK är det officiella rasnamnet shiba, medan rasklubben Shiba No-Kai använder shiba inu som rubrik på sin avelsstrategi. I annonser och samtal förekommer båda formerna om vartannat.
Vad skiljer akita från american akita?
De är två skilda raser sedan den 1 januari 2000, då den gamla rasen delades i FCI-länderna. Den japanska typen behöll namnet akita, den amerikanska heter american akita sedan 2006. Svensk akitauppfödning består i dag av hundar med uteslutande japanska linjer, och den japanska typen har renodlats tillbaka mot den ursprungliga jakthunden med lättare och torrare kropp.
Vilka fler japanska raser finns i SKK:s register?
Fler än de tre vanligaste. I grupp 5 finns även hokkaido, kai, kishu och shikoku, alla ovanliga i Sverige. Utanför spetsgruppen finns japanese chin i grupp 9 och tosa i grupp 2.